Utmärkt brittiskt kriminaldrama som även om
den kanske inte är egentlig Film Noir, ändå klassar
in pga sin tunga känsla av
Feel Bad-ångest. Ett stänk av Female Revenge med seriös
WIP när en dödsdömd kvinna inväntar sin avrättning
och hyser
hopp om att domen i sista stund skall ändras. Den här filmen
ÄR Diana Dors och hon är mycket bra i vad hon själv skattar
som sin allra bästa filmroll.
Filmen börjar med ett dialogfritt intro där kameran i grodperspektiv
följer Mary Hilton (Dors) fram till dess att hon tar fram
en pistol och mördar en kvinna. Där de kufiska bildvinklarna
måhända avspeglar Marys själsliga kaos och där
kameran till
slut kort tar in hennes ansikte för att sen glida ur fokus.
Sen, efter förtexterna sitter hon i sin dödscell omgiven av
ständigt bevakande vakter, vakter som till skillnad från
den moderna
WIP genren vare sig är våldtäktslesbos och/eller sadistiska
utan som är sympatiska och medkännande. Varför hon mördade
kvinnan visar sig snart i några flashbacks som sen växlar
med hennes tillvaro och nedräkning av tiden i cellen.
Mary säljer parfym när hon möter och blir kär nattklubbspianisten
Jim Lancaster (Michael Craig) och hon lämnar sin man.
Allt är sen väl tills Jim dumpar henne för överklasskvinnan
Lucy och något får henne sen att bli en kvinnlig hämnare.
Diana Dors (Diana Mary Fluck) 1931- 1984
Diana Dors och jag
Förlåt Diana ! Jag gör en pudel och
hoppas att du ser min ursäkt och min hyllning någonstans
på den våglängd eller whatever
där du nu förhoppningsvis huserar och har det trivsamt skönt
långt bortom tid och rum.
Jag skall villigt erkänna att jag länge trodde att hon var
en medioker B-aktris i Sex Kitten facket, och detta efter ett vagt minne
från
ngn gammal film som visats på teve för länge, länge
sedan, eller pga ngt förklenande ngn surpung skrivit i ngn filmtidning
ngn gång,
eller kanske pga ngn av bilderna man sett av henne med putande bröst
och trutande mun. Snacka om förutfattade meningar och att
skenet kan bedra. Ja, Diana Dors var SMOKING HOT, ett blont brittiskt
bombnedslag som utstrålade sex i femtiotalets anda.
Hon kom att marknadsföras som Storbrittaniens svar på Marilyn
Monroe, yppig blondin som hon var, även om hon snarare kom att
hamna i Jayne Mansfield B-films stuk-facket än i Monroes.
Men även om Monroe var en stor skönhet och
har blivit en filmikon, så var jag aldrig ngn fan (inga hatmail
tack) då jag alltid har haft
sjukt svårt för vuxna kvinnor som talar med bebisröst
....... Yuck, ryyys, och vad gäller agerandet föredrar jag
Dors alla ggr.
Dors må ha varit med i mestadels brittiska filmer av B-typ men
har visat att hon kunde agera. När jag för ngt år sedan
såg på Hammer
Film Noir 3 disc dvd utgåvan såg jag en ung Diana Dors i
sin tredje film Man Bait (1952) och även om hon
dödas av redan i den 41
minuten så dominerade hon filmrutan fullkomligt den tid hon var
med. De övriga skådisarna var trästycken i jämförelse
och hon var
mycket bra. Jag var sänkt - WTF ? Tjejen var ju klass.
Så även här, Diana Dors är mycket
övertygande och gripande i rollen som tilltufsad kvinna i väntan
på slutet och de övriga aktörerna
kan, även om de är bra, inte låta bli att verka ngt
träaktiga i jämförelse med henne. Lite synd att hennes
karismatiska ..... OK, hotta
utstrålning gjorde att hon sexbomb-stämplades och av ignoranta
fjantpellar (som tidigare jag) underskattades som aktris.
Att hon mest fick spela i skitfilmer typ Benny Hill och bikiniflickorna
som inte hade några bikini på sig, eller nåt ....
I Love You Diana. 4:3 Fullscreen black&white mono. Enda
extramaterial textinfo om J. Lee Thompson och ett bildgalleri
Poster